En solig och varm novemberdag som den här är man som nordbo inte direkt bortskämd med och som ny på franska sydkusten har dagar som den här givit mersmak. Idag kunde vi spela, åtminstone andra halvan, i kortärmat i det härliga höstvädret. Banan var inledningsvis belagd av ett lager av dagg som gjorde ruffen extra tuff och seg. Allt eftersom rundan avlöpte torkade det upp och den svåraste delen av banan kom att bli greenerna. Dessa var i ett utmärkt skick men uppriktigt sagt väldigt tuffa att överlista med sina onduleringar och snabbhet. Jag tror många av oss gick ifrån rundan med både tre- och fyrputtar. Jag hade dock lyckan med mig att trots treputtar, ta mig hela vägen till SEB’s vandringspris. Spelet satt där och sällskapet i form av Karl, Philippe och Miles hjälpte sannerligen till. Jag måste nämna att som nybliven medlem i denna entusiatiska och ambitiösa golfklubb har jag och min fru Petra blivit väldigt hjärtligt bemötta av alla vi har träffat och jag tror att här finns något unikt att värna om som vi alla mår bra av, trots att det inte alltid går som man förväntar på banan.
Jag vill passa på att tacka tävlingsledningen, Jerker och Gunilla som jag vet lägger ner ett stort jobb med att arrangera dessa tävlingar på ett föredömligt sätt. Likaså SEB som för 14:e året står för vandringspriset och för den uppskattade och utsökta ärtsoppan med tillbehör. Vandringspriset kommer att få lysa upp vår lägenhet i Mandelieu till nästa år då jag ska göra vad jag kan för att få behålla det. Vinet jag fick kommer att avnjutas i goda vänners lag under nyårssupén.
Tills vi ses nästa gång, må väl och svinga lugnt.
Joachim Cato
(Klicka på bilderna för förstoring)
