Vi träffas på Valbonne för vårens sista klubbtävling.
Calaisgolf som på svenska uttalas Kalasgolf låter ju kul, i alla fall om man jämför med t. ex. Slaggolf.
Vårt lag består av lagkaptenskan Johanna (kvotering?), Helene, Roger och jag. Helene och Johanna har pratat ihop sig och enats om samma nagellack för dagen. Revlon No17. Att anslagsytan på Helene ́s putter har exakt samma färg är säkert bara en tillfällighet….
Johanna hade skaffat ny solhatt och stora mörka solglasögon, så jag var tvungen att för säkerhets skull presentera mig.
Roger hade dagen till ära lagt sig till med hästsvans.
Vädret var härligt och banan som jag normalt ogillar visade sig från sin bästa sida. Denna illustra skara började lite trevande på 10:an, men kom in som vi tyckte hyggligt på 18:e. På väg till 1:an passerar vi min coach i golf och boulefrågor Jonas Roth som sitter på uteserveringen. Han frågar givetvis hur det går och jag svarar rätt nöjd att jag har 16 poäng. Då upplyser mig denne kloke man att jag bara behöver få ihop 20 till på nästa 9 för att få ihop 36 poäng. Det är lätt att säga när man sitter där i skuggan och dricker pilsner…
Par på 1:an, bogie,bogie och par igen. Så fortsatte det och spelbilden förändrades dramatiskt. Plötsligt studsar allt åt rätt håll och vi börjar inse faran….
Sänkning på gång!
Nu gäller det att hålla igen på slutet. Men på sista green när jag mycket taktiskt tänker 2putta för 36 poäng, så slinker bollen lika förbaskat i hål på första. En poäng för mycket. Det får jag leva med tills vi ses i höst igen.
Ha en riktigt bra sommar!
Magnus
