Det kändes fantastiskt att få stå på Saint Endréol som vinnare. Det var en helt underbar dag – solen strålade, banan bjöd på verkliga utmaningar och jag fick spela i en mycket trevlig boll. Toppendag med andra ord. Dagen avslutades dessutom med en utomordentligt god och välkomponerad lunch.
När jag slog ut på första hålet kändes det som om det var en dag då jag kundekomma att spela bra. Vädret var toppen och så hade jag två lagspelare, Annika och Solweig, de bästa! Jag visste att vi skulle kunna spela snabbt och bra. Och så blev det. Vi var en treboll som snabbt försvann ut och det kändes som om vi var ensamma på denna natursköna, vackra och välskötta golfbana. Att banan var tekniskt svårspelad tycktes inte spela någon roll där vi rörde oss runt de 18 hålen som om det var vi som ägde banan. Det var en dag då jag valde pitchen i stället för 8:an vid ett inspel. Det var en dag då en dålig träff med järnsexan ändå hamnade närmast flagg, på hålet för ”närmast pin”. När jag kom till hål 17 började min golfhjärna spela mig ett spratt. Jag tänkte att så här bra spel kan väl ändå inte vara möjligt. På något konstig vis så lyckades jag att med fyra 70 meters slamkrypare i följd ändå nå green och få 2 poäng! Det var helt enkelt en sådan dag som kanske händer en gång per säsong som man har turen med sig hela tiden, så resultatet blir stolpe in i stället för stolpe ut.
Jag tror att jag helt enkelt formtoppade denna fina dag på Saint Endréol. Jag
hade varit så intensivt fokuserad på att vara mitt bästa jag två dagar tidigare
när jag spelade KM final i matchplay. Jag fick då böja mig för en utomordentligt skicklig golfare, Eeva Piitulainen. Stort grattis till dig Eeva det var du verkligen värd.
Tack Annika och Golf Club Suedois för en utmärkt arrangerad golfdag!
En glad vinnare,
Lena
Vår nya medlem Christine Kullgren hälsades välkommen i klubben idag.
