Revansch och seger i årets klubbmästerskap
Efter den knappa förlusten mot Annulisa förra året – bara ett slag skilde – var revanschlusten stor inför årets klubbmästerskap. Och den här gången gick det hela vägen. Min första vinst i ett KM, så kul.
Inför den avslutande rundan hade jag en ledning på fem slag, men i golf och på Opio Valbonne finns det inga säkra segermarginaler. Särskilt inte när man, som vi, avslutar med ”Hells Corner”, hål 12–14, som kan förändra allt på bara några minuter. Men trots nerverna höll spelet ihop och segern säkrades.
I morse blev det tomt i hyllan där herrarnas vandringspokal haft sin hedersplats det senaste året efter Jockes KM-vinst. Men det tomrummet blev kortvarigt – nu får damernas pokal pryda samma plats under det kommande året.
Ett stort tack till Bjørn Malmbekk för ett väl arrangerat mästerskap, till vädret som visade sig från sin bästa sida och till mina trevliga medspelare. Två soliga och roliga rundor med Annulisa och Gunilla, och första rundan även med Solweig, två dagar att minnas med glädje.
Petra Cato
Jag vill börja med att rikta ett stort tack till tävlingsledningen, med Björn i spetsen, för en mycket välarrangerad tävling. Vi bjöds på stor uppslutning, banor i utmärkt skick och vackert väder – bättre förutsättningar kan man knappast önska sig.
För egen del var jag väldigt fokuserad första dagen och spelade felfritt ända fram till det 18:e hålet. Där styrde en olycklig träff på en gren ner mitt inspel i bunkern, vilket resulterade i dagens enda plump på en i övrigt stark runda.
Den andra dagen handlade främst om att hålla mina tre medtävlare – som alla låg på samma resultat efter första rundan – bakom mig. Det lyckades.
Jag vill också passa på att rikta ett särskilt tack till Björn, som under året varit en fantastisk träningspartner och en stor inspiration.
Det är med både ödmjukhet och stolthet jag nu under det kommande året får ikläda mig rollen som klubbmästare, herrar, i Golf Club Suédois.
Peter Ågren
